Vänsterpartiet Bohuslän

Idrottshögskolan till Mölndal?

Jan Kronberg, gruppledare för Vänsterpartiet Mölndal hoppas på en etablering av en permanent idrottshögskola i Mölndals centrum.
Kommunstyrelsens arbetsutskott har 1 februari skrivit ett brev till Göteborgs universitet med fem olika alternativa förslag till hur idrottshögskolan skulle kunna få lokaler i Mölndal.

Ett hopp kanske?

Fem möjliga alternativ visas fram:

1. Lokaler i befintligt läge vid lärarhögskolan.

2. Lokaler vid Åby fritidscentrum. Området kan utvecklas till regionens bästa idrottsområde. Avståndet till Knutpunkt Mölndalsbro är 1 km och det finns busslinjer med 15 minuters trafik till centrala Göteborg.

I alternativ 3 till 5 finns det en möjlighet för idrottshögskolan till samlokalisering med bibliotek och vuxenutbildning. Detta skulle ge fördelar både för Mölndals stad och för idrottshögskolan som skulle kunna samutnyttja delar av lokalerna och personal. Alternativ 3 till 5 innebär en lokalisering i anslutning till Mölndals centrum.

3. På och ombyggnad av Folkets hus. Avståndet till Åby fritidscentrum är 1,5 km och läget är i direkt anknytning till kollektivtrafiken vid Mölndals bro.

4. Tomten vid spårvägens vändslinga. Avstånd till Åby fritidscentrum och till kollektivtrafiken är samma som för alternativ 4.

5. Tomten syd om idrottshuset – Aktiviteten. Avståndet till Åby fritidscentrum är 1 km och till kollektivtrafiken vid Mölndals bro är det 600 meter.

Idrottshögskolans lokalbehov

Idrottshögskolans administration och utbildningslokaler beräknas till ca 1000 m2.

Kommentarer

Jag tycker att det är mycket intressant att få en utvecklad idrottshögskola permanent till Mölndal, säger Jan Kronberg (v) Ledamot av kommunstyrelsens arbetsutskott.

Detta innebär att Mölndals centrum vitaliseras dagligen av många hundra unga människor. Som ordförande för lokalförsörjningsutskottet ser jag själv att etableringen gärna blir i Mölndals centrum. Ett samarbete kan göra att det blir möjligt att bygga ut stadsbiblioteket. Samverkan med vuxenutbildningen kan också innebära att utbildningslokaler kan användas effektivt.

Angående boendesegregation i Partille

Är Oluff Nilssons väg vårt ”lilla Hammarkullen”? Den frågar ställer sig Hamza Demir och Vänsterpartiet i Partille i en motion till fullmäktige.

Boendesegregation är en av de viktiga frågor i modern tid. Boendet ger oss en bild av samhället som visar dess rättvisa, jämlikhet, demokrati och allmänna välfärdsnivå. Hög arbetslöshet, hög kriminalitet, låg utbildning, våld, dåligt deltagande i samhällsbyggnation, utanförskap, misstro mot institutioner och hopplöshet för framtiden är typiska kännetecknar för ett segregerat slumområde. Klass och etnisk tillhörighet är ofta avgörande för individen/familjen som hamnar där.

Hur ser det ut i vår lilla kommun? Fins det boendesegregation i Partille, i så fall i hur stor omfattning? Kan man säga att Oluff Nilssons väg är vårt ”lilla Hammarkullen”? Är det bara ekonomin som styr eller finns det andra faktorer som skapar segregation? Hur påverkar kommunens bostads- och socialpolitik den här frågan? Spelar Partillebo någon roll i detta? Vad kan kommunen göra både kortsiktigt och långsiktigt för att motverka boendesegregation?

Det är dags för en kartläggning och ett handlingsprogram om detta i Partille, dels för att inte bli för sent, dels för att bli ett underlag för översiktsplan, för pågående(?!) handlingsplansarbete för integration och annat politiska arbete.

Därför föreslår (V) att kommunfullmäktige beslutar att
Ge kommunstyrelse i uppdrag att ta fram ett handlingsprogram mot boendesegregation
i Partille Kommun.

Partille, 050201
Hamza Demir
Vänsterpartiet – Partille

Är jag och du en av dom som våra barn kan lita på?

Jag kände en gång en liten kille som hette Daniel som varje morgon när han kom till förskolan slängde upp dörren och ropade: ”hej här har ni mig som ni tycker så mycket om.” Daniel blev mött av kärlek, omtanke och tillit. Han hade vuxna som såg honom och som han kunde lita på. Något som alla barn borde ha rätten att få uppleva. Att bli sviken som barn kan få den konsekvensen att man får svårt att känna tillit till andra människor längre fram i livet.

Många barn tvingas om och om igen ställa frågan vem kan man lita på? De sviks av vuxna och av samhället och många tvingas till en uppväxt som inte uppfyller det grundläggande behovet av trygghet.
Det är inte alltid som mamma och pappa räcker till, något som jag inte tycker att man skall moralisera över, för livet självt förskonar oss inte alltid från kriser. Istället borde stödet till föräldrar vara en självklarhet, det slås också slås fast i barnkonventionen. Här har både det offentliga och det civila samhället en viktig uppgift. Samhället kan aldrig utgöra den enda trygghetsfaktor som barn förtjänar och har rätt att kräva. För många barn blir engagemanget i den ideella rörelsen – idrotts-, musik- och kulturrörelsen – ett viktigt komplement till oss föräldrar under uppväxten. Här träffar man vuxna förebilder som delar glädje och sorg, som uppmuntrar och skänker trygghet och tillit. Och det kanske är den viktigaste biten i vuxenvärldens ansvar gentemot barnen. Att våga vara förebild. Att våga vara någon som barnen kan lita på.

Sverige har sedan många år tillbaka skrivit under FN:s barnkonvention och därmed förbundit sig till ett antal avgörande förpliktelser gentemot barnen. Denna konvention borde idag vara en del av varje beslut som tas i våra folkvalda församlingar. Och som förtroendevald har jag ett speciellt ansvar att så sker.
År 1979 beslutade man i riksdagen att införa en lag om förbud att aga barn. Det var ett stort framsteg för barns rättigheter. Tack vare bl.a .föreningarna BRIS och Rädda Barnen så har vi också fått till stånd en attitydförändring. Nyligen kunde vi tyvärr ta del av en rapport som pekar på att anmälningarna ökar och där en av orsakerna tros vara en ökad alkoholkonsumtion. Men också på att samhället blir mer undfallande. Att bli slagen och förödmjukad av en närstående som man älskar och beundrar och sedan inte lyssnad till är ett dubbelt svek
När barnet berättar om sin verklighet måste de bli trodda Behovet av att få slut på sin utsatthet måste ställas mot de insatser som borde fokusera mer på stöd och behandling till både offer och förövare. Och framför allt måste samhället hjälpa till att erbjuda något som ur barnet perspektiv är bättre än det förhållande som de nu har.

Barn och unga skall aldrig behöva tveka på att de är det dyrbaraste vi har och att vi arbetar för att förverkliga barnkonventionen i vår vardag. Då behövs det många som kan och vågar se barns behov. Det behövs också politiker som vågar fatta kloka beslut.
Är jag och du en av dom som våra barn kan lita på?

Ewy Gahnström – kommunalråd (v) Uddevalla

Fördjupa kommunalt och internationellt miljöarbete

Den senaste tidens katastrofer och extrema väderlek visar att miljöhänsynen och naturen sätter upp ramar för den mänskliga verksamheten. Det är ohållbart att inte utgå från vad naturen tål när vi bygger upp våra samhällen, dess strukturer och system. Att ha energisystem som bygger på massiv förbränningen av fossila energislag som påverkar klimatet är inte hållbart. Att förvalta kuster, stränder och fiskeresurser på ett sådant sätt att naturliga skyddsbarriärer och resurser försvinner får förödande konsekvenser av olika dignitet.

Sverige är världsledande i arbetet med att ställa om
samhällsbyggandet i hållbar riktning.
Sveriges åtagande i klimatpolitiken är högre än vad de internationella
avtalen kräver. Övriga ambitiösa svenska miljömål saknar motstycke
i andra länder.

Men trots de höga ambitionerna återstår det mesta av
miljöomställningen. Mycket av miljöarbetet ska ske i kommunerna.
Många kommuner har kommit långt i sitt miljöarbete.

– Som Uddevalla-bo är jag glad över att Uddevalla blivit den första
diplomerade miljökommunen. säger Lars Bäckström, vänsterpartiets
gruppledare i riksdagen. Ett långsiktigt och genomgripande
kommunalt engagemang visar att det är möjligt att miljöinrikta en
kommuns alla verksamheter. Uddevalla visar också att det är möjligt
att kombinera miljöomställningen med en sund kommunal ekonomi
vilket då ger mig dubbel glädje som ledamot av riksdagens
finansutskott, konstaterar Lars Bäckström.

Samtidigt är Lars Bäckström och Kjell-Erik Karlsson, riksdagsledamot
från Halland och vänsterpartiets miljö- och fiskeansvarig djupt
bekymrade över trögheten i miljöarbetet. Arbetet med att nå ett
miljöanpassat samhälle både nationellt och internationellt måste
skärpas för att minska naturkatastrofriskerna.

I Sverige arbetar vi för att stärka statens bidrag till kommunernas
klimatarbete och vi vill ha fler åtgärder för att tex minska
miljöbelastningen från vägtrafiken. Vi måste också stimulera alla
kommuner för att få tillstånd ett aktivt miljöarbete över hela landet.
Nu finns det moderatstyrda kommuner där man knappt lever upp till
den miljölagstiftning som finns.
Men Sverige och EU måste också på ett helt annat sätt än tidigare
verkställa och genomföra nödvändiga åtgärder i det internationella
miljösamarbetet, menar Kjell-Erik Karlsson.

Fortfarande efter 20 års debatt ökar utsläppen av klimatstörande
gaser. En förödande utvecklingen. Det ska inte behöva ske fler
katastrofer för att vi ska agera klokt.

Devisen Tänk globalt – handla lokalt är mer aktuell än någonsin.

Lars Bäckström riksdagsledamot och ordinarie i Finansutskottet
Kjell-Erik Karlsson riksdagsledamot och ordinarie i Miljö och
Jordbruksutskottet
Vänsterpartiets riksdagsgrupp

Klasskamp på Västkusten

Siv Bergström, lokalpolitiker för (v) i Tanums kommun i Bohuslän berättar om arbetet för att bevara kusten öppen för alla. I en av de hårdast exploaterade kustkommunerna i landet har arbetet för bevarandet av strandrätt och tillgång till sol och bad utvecklats till en allt mer tydlig rättvisefråga.

Tanum kommun har i dagarna fått rätt av regeringen att kräva rivning av en sjöbod på Väddö utanför Fjällbacka på Bohuskusten.
Sjöboden som byggts av en svenskamerikan visades upp i ett reportage i tidskriften ” Sköna hem” som en exklusiv bostad vid vattnet med lackat trägolv , utfällbart matbord och taljor för låtsad båtupphängning i taket.
Varför är det så viktigt med sjöbodarna vid kusten och varför får man inte använda dem som sommarstugor?

Sedan 1975 är det enligt naturvårdslagen generellt förbjudet att uppföra byggnader eller på andra sätt hindra allmänt tillträde till stränder. Strandskyddet omfattar land och vattenområdet intill 100m (ibland 300m) från strandlinjen.
Lagen kom till för att garantera det rörliga friluftslivet , alltså ortsbor och turister som inte har egna stränder, tillgänglighet till bad och rekreation vid havet.
Sjöbodar får byggas som förråd för folk som driver havsanknuten verksamhet , som fiskare.
Men bodarna får inte inredas eller användas som bostad för att det inte ska bli privat område runt bodarna .Alla ska kunna gå runt och intill en sjöbod ner till stranden och man får inte bygga räcken eller boa in dem så att området blir mindre tillgängligt för allmänheten.
Sen flera år råder det emellertid klasskrig om sjöbodar och stränder och fler och fler sjöbodar används som fritidsbostäder och fler och fler strandområden görs mindre tillgängliga för allmänheten.

Så länge äldre bohuslänningar ägde strandfastigheter och sjöbodar hände ingenting med tillgängligheten, Men nya fastighetsägare, som ofta är storstadsbor eller utländska medborgare har andra värderingar och arbetar hårt på att minska tillgängligheten för badare och andra Man vill ha enskilt och privat område vid stränderna och egna badplatser.
Ner till gamla badplatser och båtplatser och strandfastigheter går det vägar som förut har skötts av kommunen. När kommunerna nu får brist på pengar och enligt regeringsförslag överförs nu alla småvägar till enskilda eller vägföreningar.
Det första en vägförening av fritidshusägare vid kusten gör är att stänga av vägen för allmän trafik. Det är inte förbjudet trots att det förhindrar allmänt tillträde till stränderna och strider mot naturvårdslagens intentioner .Om inte allmänheten håller sig borta ändå sätter man upp vägbommar eller trakasserar enskilda som parkerar På flera ställen är det öppet bråk mellan badare och fritidshusägare varje dag på sommaren.
På flera håll har dessutom nya exklusiva fritidhusområden med fastigheter och sjöbodar i mångmiljonklassen byggts i de gamla fiskesamhällenas hamnområden. Där är det inte förbjudet att bygga och exploatörer utnyttjar nu kommunernas vilja att få inflyttare och får detaljplaner och bygglov nya hus i kustsamhällena. Priset är oftast för högt för ortsborna och så får man en ny fritidsby, ett litet Venedig där bryggor och strandlinje inte är tillgänglig för allmänheten längre
Politiker i kustkommunerna har en kluven inställning till problemet. En del tror att de välbärgade fritidhusägarna så småningom ska slå sig ner och bli skattebetalare i kommunen.
De bidrar ju med handel och resturangbesök till det lokala näringslivet.
Men samtidigt hindrar de ju utvecklingen besöksnäring och lokala turismföretag om de hindrar tillträde till stränderna. Det är ju för att bada ,fiska ,dyka och utöva andra vattensporter som folk kommer till kusten.
Eftersom fastighetspriserna drivits upp kan inte ortsbor eller åretruntboende köpa fastigheter i kustsamhällena.
De blir mörka på vintern som Stefan Edman skrivit om i boken ”Sista man släcker ljuset”.
Problemet för kommunerna är att de har kvar krav på service och infrastruktur i fritidhusområdena , men får inga skatteintäkter. Skolor, post och affärer försvinner eller finns bara sommartid och kustsamhällena blir museer och ortsborna bor på andra ställen eller flyttar.
Kan vi göra något politiskt för att förbättra läget? Mer än krav på boplikt.

I Tanum försöker det kommunala bostadsbolaget att bygga hyresrätter i de centrala delarna av Grebbestad och Fjällbacka .Byggplanerna på kommunala hyresrätter för åretruntboende angrips hårt av fritidshusägare, som sinkar försöken med överklaganden.
Föreningar för frivillig boplikt har bildats på tex. Resö. Tanum kommun har begärt att få bli försökskommun för boplikt i nya detaljplaneområden.
En diskussion om bestämmelser för vägföreningar som bryter mot strandskyddslagens intentioner om tillgänglighet stränderna måste startas med andra partier.
Sjöbodspolicy har tagits fram i kommunerna längs norra Bohuskusten för att förhindra boende i sjöbodarna och vi skulle behöva en utsträckt gräns i miljöbalken som helt och hållet förhindrar nybyggnation av fritidshus längs hela den nordbohusländska kusten.
När bestämmelserna i miljöbalken om fritidshusbebyggelse kom till bestämdes att söder om Brofjorden skulle råda byggförbud för fritidshus. Då ansågs inte problemen bli så stora i norrut. Men idag har vi en stor inflyttning av norrmän i Strömstad och Tanum och en explosiv utveckling av fritidhusbyggandet .Vi försöker avslå planansökningar men nya strömmar in hela tiden och stöd i miljöbalken mot fritidhusbyggandet längs kusten behövs för kustkommunerna.
50 medlemmar i den gamla fiskebyn Gullbringa sökte om kommunalt VA härom veckan.
Vägföreningen där har förstört parkeringsplatser, stängt av vägen och satt upp vägbom. Allt för att hindra åretruntbefolkningen att bada på sitt gamla badställe. Där brukade dagis och fritids från Tanum åka ner och bada , men blev bortjagade av fritidshusägarna. Ska dom ha kommunalt VA eller snöröjning om inte vägen är öppen för allmänheten. Det är frågan.

Bland stenbrott och svartrockar

Följande text skrevs ursprungligen som ett bidrag till Ung Vänsters 100-årsjubileum. Som ett försök att ge en högst summarisk historisk skildring av den unga arbetarrörelsens kamp på lokal nivå. Texten kom aldrig att ingå i den jubileumsbok; ”Hundra år av gemenskap – i kamp för socialism och människovärde”, som Ung Vänster gav ut.
Att vara ung i Bohuslän under tidigt 1900-tal skilde sig inte särskilt från att vara ung någon annanstans. Även om Bohuslän ägde sin särart. Runt Lysekil växte stenindustrin upp och skapade arbeten i tusental. Här grodde också en strängt konservativ religiositet; schartuanismen. Om stenhuggarna utgjorde Bohusläns specifika medlemsbas stod de schartuanska prästerna för dess specifika motstånd.
Detta är en högst summarisk berättelse om hur den rörelse som idag är Ung Vänster växte fram längs klippskrevorna på den bohuslänska kusten.

Organiseringen av ungdomarna i Bohuslän
24 mars 1903 såg det Social-Demokratiska Ungdomsförbundet (SDU) dagens ljus efter att Per Albin Hansson och hans kamrater brutit med Sverges Ungsocialistiska Förbund (SUF) och Hinke Bergegren (sympatisörerna kallades ungdemokrater respektive unghinkar). Blott några veckor därpå kan man i tidningen Fram läsa om en anslutande förening på 50 medlemmar i Uddevalla som bar namn efter Ferdinand Lassalle. Snart nog följdes exemplet i Lysekil, liksom i Mölndal där ”Texas” Johansson proklamerade klubbens bildande från taket till ”Smockeboet” (Folkets Hus).
Även om Uddevalla var Bohusläns största stad var det inte här arbetarrörelsen slog igenom. Det skedde bland stenbrotten i trakterna runt Lysekil. Mot slutet av 1800-talet spreds rykten om ett arbete med stor frihet och med möjlighet till höga löner. Något som för de allra flesta visade sig vara blott rykten. Det förde dock en brokig skara arbetare till Bohuslän och med dessa följde antiauktoritära och frihetliga idéer.

Hur stor den bohuslänska ungdomsrörelsen var under tidigt 1900-tal är vanskligt att avgöra. Gränsen mellan ung och vuxen var flytande i en tid då barnarbete inte var ovanligt och de flesta ungdomarna började jobba då deras sexåriga skolgång var slutförd. Många nöjde sig med den fackliga anslutningen, här skapades konkret politik med synliga resultat i arbetarnas vardag. Att engagera sig i ett revolutionärt ungdomsförbund var för många ett väl våghalsigt projekt.
Många gånger var det just ungdomarna som bildade fackföreningarna. Inte minst i de södra delarna av Bohuslän där ungdomarna under 1906 – 07 grundade sex nya fackföreningar i Mölndal. Man deltog också i nykterhetslogernas arbete att stävja superiet inom arbetarklassen, man byggde Folkets Hus och grundade kvinnoföreningarna.
Men naturligtvis ordnade man också politiska möten. I Uddevalla samlades medlemmarna i Ferdinand Lassalle till digra diskussionsprogram på Folkets Hus. Programmen inleddes med allsång till Internationalen eller annan lämplig kampsång. Därpå följde anföranden i smått som stort, vilka bröts för ny allsång eller deklamation av dikter. Man höll också i det årliga majfirandet som på den tiden inföll första söndagen i maj och deltog i demonstrationerna för fri och allmän rösträtt.

Några bilder ur agitationsarbetet
Kata Dalström tillhörde socialdemokratins verkliga landsvägsagitatorer. Första gången hon besökte Bohuslän, i mars 1905, lyckades hon åtminstone i Ljungskile att väcka intresset för bildandet av en ungdomsklubb. I Uddevalla lät hon sig dock inte imponeras och hennes anteckningar speglar väl de hinder arbetarrörelsen ställdes inför:
”Infödingarne stå ännu på en helt annan andlig nivå än annorstädes. Ute vid de stora fabrikerna (…) finns arbetare i hundratal, alla så gott som oorganiserade; man går i kyrkan på söndagarne, tar sig ett grundligt rus var och närmast man kommer åt och låter så världen ha sin gång”.

Striderna mellan unghinkar och ungdemokrater hade ofta en högst lokal prägel. I Uddevalla var förhållandena goda och de båda sidorna nöjde sig med att markera sin tillhörighet genom att klä sig i svarta (unghinkarna) respektive röda (ungdemokraterna) slipsar. I Mölndal sålde ungdemokraterna både Stormklockan och unghinkarnas Brand. I stendistrikten kunde konflikterna däremot vara allt annat än hjärtliga. Kata nyttjades flitigt i denna konflikt. Att det kunde vara direkt obehagligt framgår av en av hennes rapporter;
”Den ungsocialistiska hetsagitation har dessutom totalt förvridit en del unga oskolades hjärnor och förråat dem på ett vedervärdigt sätt. Att söka skapa fram förståelse för organisationernas förädlande inflytande blir en huvuduppgift inom distriktet och att lära en del totalt oskolade men ytterst påstridiga element vad vanlig hyfsning betyder torde bli nödvändigt, ty annars kommer dess degenererade ovederhäftiga element att tillfoga hela arbetarrörelsen stor skada.”

Hinke Bergegren och hans sympatisörer orsakade motvilja hos Kata, men i egen hög person drog Hinke fulla hus. Samtidigt som hans excentriska framtoning och politiska dilettens gav upphov till en exempellös svartmålning var det samma drag som gjorde honom omåttligt omtyckt bland ungdomarna. Han höll föredrag om allt mellan himmel och jord och har gått till eftervärlden som talesman för ”små mord och fri kärlek”. Det sistnämnda ämnet var en hans favoriter. Men den tidiga preventivmedelsdebatten var på gränsen till det tillåtna och orsakade inte sällan viss turbulens. Som den gången han tvingades fly Bohus Malmön efter ett föredrag under namnet ”Kärlek utan barn”. En sådan attityd till relationen mellan kvinna och man var i överkant även för de frisinnade stenarbetarna och tumult uppstod. En annan gång gästade han Mölndal och fyllde som vanligt Folkets Hus. Föredraget skapade en sådan oreda i den lokala nykterhetslogen att det resulterade i bildandet av en separat nykterhetsloge som namngavs efter den mördade spanska anarkististen Francesco Ferrer.

Strejk och militär
Konflikterna mellan arbetsmarknadernas parter var långt ifrån ovanliga i stendistrikten. Under tidigt 1900-tal drabbades stendistriktet av ideliga skärmytslingar. En hög anslutningsgrad till facket gynnade möjligheterna att stå emot stenpatronernas krav på sänka löner och försämrade arbetsvillkor.
Den fram till storstrejken mäktigaste sammandrabbningen ägde rum i Lysekil 1904. Strejken varade i 218 dagar, omfattade 9 arbetsgivare och 1 200 arbetare. Arbetsgivarna önskade som vanligt sänka lönerna, vilket föranledde arbetarna att vägra lasta de båtar som skulle skeppa ut gatstenen i världen.
Arbetsgivarna kallade då in ”arbetsvillig arbetskraft” från Göteborg och ett antal ”lumplenor” lade till i Lysekils hamn. ”Lumplenor” var förhatliga skepp lastade med strejkbrytare. När svartfötterna anlände vaktades man av extrainkallad polis och militär. Provokationen möttes av glåpord och en unison ”Arbetets söner”. Under ett par dagar befann sig Lysekil enligt den lokala pressen i ”fullständigt krigstillstånd” och den förtätade stämningen utmynnade i stenkastning.
Ännu mer dramatiskt blev det när man i ett av stenbrotten där strejkbrytare arbetade fann en gömd låda dynamit. Kanonbåten Skäggalt inkallades, allt medan den borgerliga pressen och arbetsgivarna skrek om sabotage och attentatsförsök.

Striden om Lysekils-Kuriren
Striden mellan unghinkar och ungdemokrater skulle hårdna. Inte minst i det bohuslänska stendistriktet. Vid SAP:s kongress 1908 uteslöts Hinke Bergegren och gjorde därigenom enligt Zäta Höglund ”en historisk personlighet av en verkligt obetydlig demagog”. Hinke svarade med att bilda ett nytt parti – Sveriges Ungsocialistiska Parti (SUP). Vid den konstituerande kongress som hölls på den bohuslänska bruksorten Munkedal ålade man medlemmarna att: ”av alla krafter arbeta för att arbetarkommunerna utträda ur det socialdemokratiska partiet”. Som grädde på moset gick LO ordentligt på pumpen i den storstrejk som lamslog Sverige 1909. Något som gav näring åt bildandet av en ny oberoende fackföreningsrörelse. Syndikalisterna (SAC) bildades 1910 och kom att få en mycket stark ställning bland stenhuggarna i norra Bohuslän.

Den fejd som tog vid hade åter sitt epicentrum i Lysekil. Bohuslän och Lysekil blev nu en riksangelägenhet för socialdemokratin. Både Branting och Per Albin fördes in i stendistriktets hjärta för att bekämpa ungsocialisterna vars ställning var så stark i att man bildade eget distrikt i norra Bohuslän.
I stormens öga stod Gottfrid Ljungdahl. Som nybliven redaktör för Lysekils-Kuriren ledde han kampen mot SAP och LO. Ljungdahl var en flammande radikal. Han hade passerat Uddevalla på vägen mot jobbet som redaktör och där hållit sprakande inledningar i ideologiska spörsmål. Från att intagit en radikal hållning på tidningens ledarsida övergick Ljungdahl till att förespråka ungsocialistiska idéer. Ljungdahl reste också stendistriktet runt och argumenterade för en brytning med den gamla arbetarrörelsen. Under 1908 – 1909 sjönk SAP:s medlemssiffror från drygt 2 000 medlemmar till mindre än 900. 18 fackföreningar begärde utträde ur sina arbetarkommuner och det skapades minst 12 nya ungsocialistiska föreningar.

Kampen från arbetarkommunens sida att lyfta bort Ljungdahl blev hård. Genom hårfin stadgetolkning klamrade sig Ljungdahl fast. Vid en extra tidningsstämma lyckades arbetarkommunen skrapa ihop en majoritet av de över 500 ombuden. Efter 12 timmars möte avgick segern till socialdemokratin, men Ljungdahl vände sig till juridisk expertis och vägrade frånlämna sig utgivningsbeviset. Räddningen för den sargade arbetarkommunen blev en bortglömd skuldsedel om 1 700 kronor som försatte tidningen i konkurs och dess redaktör på bar backe.

Krig och splittring
1914 stod Europa inför ännu ett krig. Priser och arbetslöshet steg, löner låg stilla eller sjönk. Ransonering infördes på allt fler basvaror. För Bohusläns räkning innebar kriget stora strukturomvandlingar. Även om stenindustrin hölls under armarna genom statliga stödköp av gatsten var dess epok över. 60% av stenhuggarna hade bytt arbete två år senare.
SDU blev krigets största belackare. Nära 1 000 fredsmanifestationer med närmare 100 000 deltagare genomfördes 1915. Året därpå genomfördes Arbetarfredskongressen vilken antog parollen ”Fred till varje pris”. Protesterna mot kriget nådde sin kulmen under brödupproren våren 1917. Och som så ofta var det kvinnorna som tog upp kampen för bröd och gryn.
Det sägs att Sverige aldrig varit närmare en revolution än 1917. Så var knappast fallet i Bohuslän. I Uddevalla ledde ungsocialisten Kalle Forsman arbetet att ”inventera” böndernas och livsmedelsnämndens förråd. Men försöken att brandskatta borgarklassen på gömda livsmedel gick dåligt.

Det går knappast att jämföra de lokala spänningarna med de nationella. Visst förekom en växande irritation lokalt. När Zäta i Stormklockan 1908 skrev artikeln ”Rättning Vänster” stämde hela Mölndalsklubben in i kritiken mot riksdagsgruppen. 1911 försökte oppositionen i Uddevalla få arbetarkommun att svänga åt vänster, men misslyckades. Vid valet till riksdagens andra kammare 1914 stod striden i norra Bohuslän mellan höger och vänster. Gustaf Lindstam valdes in på ett ”vänstermandat” men bytte snart fot.
Vid SAP:s kongress 1917 var det tid för ”uppgörelsens dag”. Ungdomarna och partiets vänsteropposition ställdes inför kravet på rättning i ledet. Kravet avvisades och tvingade kongressminoritet att lämna salen, uteslutna ur partiet. Påbudet om bildandet av ett nytt parti utgick genast. Bohusläns enda ombud, Oscar Eklund från Uddevalla, deltog i kongressens minoritet och inledde arbetet med att skapa ett nytt vänsterparti. Främst var det de unga som anslöt sig. SDU nära nog utplånades i Uddevalla och i Mölndal avvisades partiets krav med röstsiffrorna 49 – 0. Här höll ungdomarna på att ta med sig hela arbetarkommunen. Efter ett maratonmöte fyllt med ömsesidiga anklagelser nådde man rösträkningen halv två på natten. I den fullpackade salen var förhållandena ytterst jämna. Deltagarna ställdes efter en tveksam första rösträkning upp längs två skilda väggar och med blott ett par huvudens övervikt ”räddades” partiet av de äldre medlemmarna.

Allt medan ungdomarna i det nybildade Sverges Socialdemokratiska Vänsterparti fortsatte sin egen resa.

Stefan Björling

Välkommen till vår nya hemsida

Just nu är det kanske lite tomt här på vår hemsida. Vi har skaffat oss ett nytt publiceringsverktyg för hemsidan och kommer succesivt att fylla på med innehåll. Vi hoppas att sidan ska bli spännande och intressant för dig som besökare. Här ska du både kunna hitta information och lämna dina egna spår.
Vi ser med nöje fram emot en dialog med både medborgare och medlemmar. I vår förslagslåda tar vi emot tips, ris och ros rörande vår verksamhet. Du kan t ex lämna förslag på motioner eller andra initativ som just du menar vänsterpartiet borde driva på i.
Dessutom ser vi gärna att du sänder in konkreta debattartiklar till vår hemsida. Och du behöver aboslut inte vara medlem i vänsterpartiet för att få din text publicerad. Vill du inte skriva några längre artiklar går det också bra att använda vår gästbok.

Du har också möjlighet att dela med dig av tips om aktiviteter i vårt område eller användbara länkar. På sikt hoppas vi också kunna utveckla ett nyhetsbrev som du skall kunna prenumera på, hålla omöstningar i mer eller mindre kontroversiella frågeställningar som berör vårt län eller medlemskommuner.

Länk till din partiförening

Arkiv