Att praktisera på Brogårdens äldreboende i Lindome

Wiwi-Anne Johansson, V-riksdagsledamot från Bohuslän, skriver om sina dagar som ”pratktikant” på Brogårdens äldreboende i Lindome.

Sedan ett drygt år driver Attendo Care, ett riskkapitalbolag, Äldreboendet Brogår-den i Lindome. Atten-do Care är ett av de bolag som flyttar skattepengar till skat-teparadiset Jersey i Engelska kanalen. Jag praktiserade där i tre och en halv dag för några veckor sedan. Intressant och givan-de, skriver Wiwi-Anne Johansson (V), Riks-dagsledamot och ledamot i Socialförsäk-ringsutskottet, om sitt besök.


Bildkälla: Från Brogårdens dagrum. Wiwi-Anne Johansson (V) infälld i bilden.

 

Det är väl känt att Vänsterpartiet är det parti som säger att vinster av våra gemensamma skattepengar inte ska delas ut i vinst till aktieägare, flyttas undan beskattning till skatteparadis eller användas till att betala fiktiva koncerninterna räntor. Om ett vårdbolag går med vinst ska pengarna förstås användas till att ge de som behöver vår omsorg mer tid till egna aktiviteter, systematisk träning och mat lagad på varje äldreboende. Och bättre villkor för personalen.

Vi har läst om vanvård av gamla på äldreboenden drivna av Carema men vanvård har förekommit även där kommuner varit de som utfört vården. Så finns det då någon skillnad mellan privata och offentligt drivna verksamheter och varför inte tillåta vinster om vården, omsorgen och skola fungerar även om de drivs av riskkapitalbolag? Och vad lärde jag mig av mina dagar på Brogården?

 

Först lite fakta om Brogården; där bor 63 äldre varav 17 uppdelade på två demensavdelningar.

Jag var på Tallbacken där nio med varierande grad av demens och andra sjukdomar bor. Klockan åtta på morgonen är det ganska tyst. Ingen tvingas upp en viss tid men vid elva har alla fått den hjälp de behöver med klädsel, hygien, mediciner och frukost. Päivi och en kollega ser till att det flyter. Fyra pigga men dementa damer klarar en del själva och det är egentligen förutsättningen för att det ska fungera med bara två personal. Förutom omvårdnad ingår städning av rummen minst en gång i veckan. Två personal är inte mycket och hur de än jobbar blir det inte mycket tid tillsammans med var och en av de gamla.

 

Lunchen kommer från Fässbergshemmet och det flyter på.

Några behöver hjälp med matning. Andra klarar sig själva hyggligt. Så går eftermiddagen och nästa mål vid fem-halv sex.  Smörgås senare på kvällen och dags för nattprocedurer. Kvällsskiftet går av vid nio och nattpersonal tar över. Två undersköterskor ska ha ansvar och omsorg om 63 gamla, mycket sjuka människor. Det är i sanning inte många och lägre än förr och brandmyndigheten har slagit larm. Attendo Care har överklagat och tycker bemanningen räcker. Ärendet ligger hos Kammarrätten.

 

Jag gjorde studiebesök på Österängen i Uddevalla i samma vecka.

Boendet är ett rent demensboende med 112 brukare. Alla är dementa och uppdelade i avdelningar om åtta på varje avdelning. Varje avdelning är bemannad med tre undersköterskor från morgon till kväll och på natten tar tre undersköterskor hand om 34 gamla. Det är fler än två på 63.

 

Tillbaka på Brogården praktiserade jag på Junibacken en dag. Där bor 13 mycket sjuka och gamla och där är personalen tre stycken. Men jobbet är mycket mer krävande än på Tallbacken och vid toppar kan någon från en annan avdelning få rycka in och stötta. Alla hjälps åt och de flesta har jobbat där länge. Man gillar sitt jobb men långtifrån alla jobbar heltid. Det är för tufft, inte minst mentalt, och jobb varannan helg är inte populärt. Lönen är låg och därmed yrkets status.

Inte kan jag säga att Brogården är sämre eller bättre än andra äldreboenden efter några dagars praktik.

Som alltid inom vård och omsorg slås jag av personalens lojalitet mot patienter/brukare. En lojalitet som kan missbrukas av arbetsgivare – privata såväl som offentligt drivna. För hur är det möjligt att skapa arbetsplatser där heltid inte är ett val för många därför att arbetsförhållanden och arbetstider är orimliga? För att få unga att söka sig till vård- och omsorgsyrken kommer det bli nödvändigt för arbetsgivarna att höja yrkets status genom höjda löner, rimliga arbetsvillkor där heltid är norm och personaltätheten så hög att det är drägligt att arbeta heltid. Det är en vinnarsituation både för de äldre och för de som ska jobba inom omsorgen.

 

Vänsterpartiets förslag till förändringar/förbättringar kan du läsa mer här.

 

Wiwi-Anne Johansson Vänsterpartiet

Riksdagsledamot från Mölndal

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Länk till din partiförening
Arkiv