Nolltolerans mot rasism

Kampen mot rasism är en kamp mot diskriminering och statlig rasism, mot uttalat rasistiska grupper och partier, mot rasistiska tendenser i etablerade partiers politik, mot ökande klasskillnader och för en generell välfärdspolitik som omfattar alla kvinnor och män –invandrade som infödda.

 

Högerextrema och främlingsfientliga partier har under den senaste tioårsperioden byggt upp ett betydande folkligt stöd i flera europeiska länder. Många regeringar har misslyckats med att möta människors rättmätiga krav på rättvisa och skäliga levnadsvillkor. På flera håll har detta medverkat till att främlingsfientlig och rasistisk politik tagit plats i de nationella parlamenten.

 

I Sverige har vi sedan Ny Demokratis upplösning varit förskonade från att ett öppet främlingsfientligt parti varit invalt i riksdagen. Efter valet 2006 finns Sverigedemokra­terna representerade i 144 kommunfullmäktigen och i tre landsting. I riksdagsvalet fick partiet 2,93 procent erhåller därmed numera statligt partistöd.

 

Flera av de övriga riksdagspartierna har sedan det senaste riksdagsvalet beslutat sig för att debattera med Sverigedemokraterna på det nationella planet. Som en följd av detta har man tillsammans med Sverigedemokraterna också deltagit i mycket uppmärksammande debatter i rikstäckande media.

 

Efter Ny Demokratis inträde i riksdagen i början på nittiotalet anpassades politiken i invandrarfientlig riktning. Idag ser vi återigen en utveckling där främlingsfientliga och rasistiska krafter alltmer tillåts sätta den politiska dagordningen, också genom att de etablerade partierna gör denna dagordning till sin egen. Detta avslöjar vissa partiers svårigheter att avstå ifrån symbolpolitik med rasistiska undertoner – både för att vinna några extra röster och för att bereda väg för avgörande systemförändringar.

 

Vänsterpartiet spelar en avgörande roll i den kommande utvecklingen. Med en socialdemokrati som alltmer lämnat klassperspektivet åt sidan, anpassat sig till nyliberala ideér och som ser antirasism snarast som ett upplysningsprojekt, utgör Vänsterpartiet nu det politiska alternativ som sammanför socialism och feminism med antirasistisk kamp.

Rasismen gror i samhällets orättvisor

Samtidigt som Sverige och övriga västvärlden är rikare än någonsin växer klyftorna. Och ett samhälle med ökande skillnader mellan rika och fattiga, där politiken alltmer inriktas på att ta från arbetare, arbetslösa och sjukskrivna och att ge till dem som redan är rika, är en verklig grogrund för rasistiska och fascistiska rörelser och partier. Känslan av maktlöshet kan föda otrygghet, syndabockstänkande och hat.

 

Därför handlar kampen mot rasism och främlingsfientlighet också om att minska klyftorna. För detta krävs en politik för omfördelning av makt och resurser.

 

Vänsterpartiet står för det politiska alternativ som kan kanalisera människors känsla av maktlöshet till en konstruktiv kamp för förändring av samhället. Detta är en kamp för konkreta förbättringar av människors livssituation. Det handlar om att bedriva en kraftfull generell politik för att utjämna klassklyftorna och för alla människors rätt till arbete, bostad och utbildning, och det handlar om att bekämpa rasism och diskriminering. En antirasistisk politik är en politik för solidaritet och rättvisa.

 

Vänsterpartiet har ett särskilt ansvar i denna kamp. Vi tar detta ansvar. Vi kommer inte att tillåta att högerextrema och rasistiska krafter sätter dagordningen. De kommer att mötas med motstånd från en tydlig och stark vänster som samlas i en bred folklig allians för att bekämpa rasism, främlingsfientlighet och homofobi.

En kamp på flera plan

Kampen mot rasism är en kamp mot diskriminering och statlig rasism, mot uttalat rasistiska grupper och partier, mot rasistiska tendenser i etablerade partiers politik, mot ökande klasskillnader och för en generell välfärdspolitik som omfattar alla kvinnor och män –invandrade som infödda.

 

Hatbrotten med homofobiska motiv ökar kraftigt och våldet mot homo-, bisexuella och transpersoner blir allt mer omfattande och allt grövre. Inom högerextrema rörelser utmålas ofta homo-, bisexuella och transpersoner som moraliska fiender som det är legitimt att förnedra och misshandla.  Den politiska kampen för lika rättigheter, rättssäkerhet och frihet för homo-, bisexuella och transpersoner måste därför fortsätta på bred front.

 

Eftersom den rasistiska rörelsen bygger på och upprätthåller manlig överordning är den ett direkt hot mot kvinnors rättigheter. Kampen mot rasism och högerextremism hör därför nära samman med den feministiska kampen.  

 

När rasistiska partier tillåts sätta dagordningen förflyttar även etablerade partier sina positioner. Det har blivit möjligt att stå för en politik om språkkrav för medborgarskap, om att hårdare krav mot invandrade är nödvändigt för att den svenska gästfriheten inte skall missbrukas. Det har blivit möjligt att hävda att i stort sett ingen av de människor som söker asyl i Sverige är "riktiga flyktingar".

 

Det ständiga misstänkliggörandet av invandrare som grupp tjänar ett tydligt politiskt syfte. De ständigt återkommande förslagen på enkla symbollösningar beror ibland på bristande insikt om problemens karaktär. Men ofta rör det sig om ett medvetet val att profitera på det faktum att politiken misslyckats med att bryta utestängning och diskriminering och att klyftorna ökar. Genom att fokusera invandrade som problem blir det lättare att genomföra systemskifte med ökande klyftor och mer övervakning och kontroll.

 

Vi har i Sverige kunnat vara stolta över att inget rasistiskt eller främlingsfientligt parti finns invalt i riksdagen. Det går inte längre att vara så säker på den saken. Med Sverigedemokraternas framgångar och en borgerlighet som är beredd att mobilisera väljare genom att utmåla invandrade som ett problem, smyger sig allt tydligare rasistiska tankar in i vardagspolitikens mitt.För Vänsterpartiet är gränsen dragen. Vi vägrar att följa efter när debatten förflyttar sig mot främlingsfientlighet och rasism.

Statlig rasism

Med institutionaliserad eller statlig rasism menas de strukturer i statsapparaten som, medvetet och omedvetet, ger signaler om att människor skulle ha olika värde beroende på sin etniska bakgrund. Ett exempel är den svenska flyktingpolitiken. Människors berättelser om förföljelse misstros ofta och deras välgrundade rädsla nonchaleras. Att avvisa största möjliga antal människor tycks överordnat solidaritet och människovärde. De signaler som denna politik sänder ut ger högerextrema organisationer och partier argument för sin sak och ökar deras möjligheter till framgång.

 

Ett annat exempel på statlig rasism handlar om de allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter som sker i terrorismbekämpningens namn. Detta har medfört förtryck och misstänkliggörande av många muslimer och grupper av invandrade i västvärlden. Den maktordning som är formulerad kring det så kallade kriget mot terrorismen får direkta konsekvenser för livsutrymmet för personer med utländsk bakgrund i Sverige. Men det ökande kontroll- och övervakningssamhället rör alla, oavsett var man är född, och vad man har för trosuppfattning och världsbild. Främlingsfientlighet och islamofobi breder ut sig i hela västvärlden.

 

För Vänsterpartiet är kampen mot den statliga rasismen avgörande för att Sverige skall kunna bli ett samhälle där alla har samma möjligheter. Vi kämpar för en human och solidarisk flyktingpolitik och vi bekämpar diskriminering, islamofobi och rasism. Det är också viktigt att människor med olika etnisk bakgrund finns som yrkesutövare inom känsliga samhällsområden som rättsväsendet. De främlingsfientliga och rasistiska element som finns i delar av rättsväsendet och inom försvarsmakten skall bekämpas.

En bred folklig rörelse mot rasismen

Kampen mot rasism och främlingsfientlighet skall föras i en bred antirasistisk rörelse av alla de människor som försvarar allas lika värde och som vågar stå emot Sverigedemokraternas och andra gruppers människofientliga budskap. En sådan antirasistisk rörelse kräver ett starkt folkligt stöd, särskilt inom arbetarrörelsen och bland invandrade. Vi välkomnar samarbete också med andra partier och organisationer. Det är vi tillsammans – partier, organisationer och enskilda – som har huvudansvaret för att sköta det antirasitiska opinionsarbetet – inte staten.

 

Vi som står för en annan ståndpunkt är många fler, är bättre organiserade och har bättre argument än rasisterna. Vi vet vad rasistiska partier står för och att vad som krävs är handling. Rasismen ges utrymme att frodas när det råder brist på möten mellan människor och när det är brist på hållbara alternativ som kan förbättra människors vardag. Vi skall aldrig vända ryggen till och slå händerna för öronen, eller uppmana folk till att stanna hemma när fascisterna demonstrerar. Vi skall visa att vi är många och att en annan väg är möjlig.

 

Vänsterpartiets antirasistiska arbete handlar också om att ge människor tillräckliga argument för att de inte skall rösta på eller organisera sig i rasistiska grupper. Vi finns i människors vardag och visar på vårt alternativ och vi organiserar motstånd. Men vi motsätter oss ett förbud mot rasistiska organisationer eller partier. Så länge de håller sig inom lagens gränser bör de ha yttrande- och mötesfrihet. Däremot är det viktigt att understryka att den lagstiftning som idag finns för att stoppa rasistiska gruppers propaganda och verksamhet måste användas fullt ut.

 

Det är det breda antirasistiska arbetet med folklig förankring som är huvudfokus. Grupper som genom beväpning och provokationer söker våldsam konfrontation försvårar för den antirasistiska rörelsen bland annat eftersom de försvagar allmänhetens stöd för rörelsen. För oss är det självklart att ta avstånd från våld i det politiska arbetet. Kampen för ett brett motstånd mot rasism och främlingsfientlighet kräver att vi står upp för våra åsikter. Därför genomför vi våra aktiviteter utan maskering, i Vänsterpartiets namn eller genom samverkan med andra progressiva rörelser.

Ingen plattform åt rasister

Vänsterpartiet bidrar inte till att ge nya plattformar eller ökad legitimitet åt rasistiska partier eller organisationer. Därför är vår huvudprincip att inte ta offentliga debatter med deras företrädare. Vi tänker inte vara draghjälp åt Sverigedemokraterna genom att erbjuda dem nya arenor på det nationella planet. Även om Sverigedemokraterna i demokratisk ordning blivit invalda i många kommuner finns det ingen anledning att ge ytterligare uppmärksamhet och oförtjänt stor publicitet genom att möta upp dem på nationell nivå.

 

Däremot kommer vi när det krävs att debattera med Sverigedemokraternas företrädare där de nu finns invalda – alltså på det kommunala planet. Vi kommer också att kämpa hårt för att bli bättre på att visa det är vänsterpolitik som krävs för att komma till rätta med de klyftor och missförhållanden som många av de väljare som röstade på Sverigedemokraterna känner av. Men vi kommer inte att bidra till att ge ett främlingsfientligt parti den gratis reklam, och det stora mediala genombrott, som de borgerliga partierna och socialdemokraterna valt att göra. Vår uppgift är att bekämpa främlingsfientlighet och rasism – inte att legitimera den.

Vi möter människor i människors vardag

Vår huvuduppgift är att möta människor i deras vardag. Vi skall söka kontakt med och påverka människor och vi skall synliggöra det politiska alternativet. Sverigedemokraterna rekryterar idag stöd hos människor som känner sig övergivna av det politiska etablissemanget. Detta är bland annat ett resultat av att arbetarrörelsen varit dålig på att mobilisera sina traditionella väljargrupper och att bedriva en alternativ politik till ökade klyftor. Inför detta måste även Vänsterpartiet vara självkritiskt. Men framför allt måste vi helt enkelt vara mer närvarande och erbjuda tydligare alternativ som bryter människors maktlöshet och som stänger utrymmet för reaktionära krafter.

 

Det är väldigt många som känner oro och avsky inför den propaganda och de åsikter som Sverigedemokraterna står för. Därför skall vi samla alla som är förbannade och oroade över rasismen i samhället och på detta sätt krympa rasisternas spelutrymme.

 

Vår strategi handlar om att aldrig låta rasister och rasistiska partiers propaganda stå oemotsagda. Det är vi som tar kampen. Målsättningen är att finnas på plats inom 24 timmar, varhelst Sverigedemokraterna eller andra rasister propagerar. När de delar flygblad är vi där för att ge motargument och avslöja deras lögner. När de håller appellmöten organiserar vi möten, demonstrationer och manifestationer som är större och bättre organiserade än deras. Detta är en målsättning som kräver mycket av oss. Men vi ger aldrig efter för rasism och främlingsfientlighet.

 

Det är vi som tar debatten. Vår målsättning är att minska rasismen och främlingsfientlighetens utbredning genom att ta debatten med människor i deras vardag. Vi tar den där människor träffas och interagerar – på arbetsplatser, i bostadsområden, på skolor, i kassakön, på gator och torg.

Vänstern i första ledet

Alla demokratiska partier har ett ansvar för att bekämpa rasism, främlingsfientlighet och homofobi. Som vänsterparti har vi ett särskilt ansvar i den kampen och för att motarbeta de klassklyftor och orättvisor som oftast är grogrunden. Vi tar detta ansvar, och vi tillåter inte att högerextrema krafter sätter dagordningen. Vi lovar att de skall bemötas av en tydlig och stark vänster som knyter breda demokratiska allianser för att mota tillbaka rasism, främlingsfientlighet och homofobi. Vi skall inte ge rasisterna en lugn stund.

 

Vänsterpartiets partistyrelse 2007-08-31

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Länk till din partiförening
Arkiv