Ida Gabrielsson -Vi fortsätter kampen för socialism

Det är vi som får jobba under slavliknande arbetsförhållanden med springvikariat och timanställningar där vi inte vet om vi får behålla jobbet från den ena dagen till den andra. När vi sätter ord på ungdomars känsla av frustration behöver vi inte hitta på historier för vi har exemplen själva.

Kamrater!

Jag vill börja med att hälsa er alla väldigt välkomna till Ung Vänsters riksting som vi nu ska genomföra här i Eskilstuna. Under de närmaste dagarna är det viktiga dokument som vi ska diskutera och besluta om. Diskussionen är viktig i sig därför att när vi delar med oss av våra kunskaper och erfarenheter så hjälps vi åt att formulera och utveckla en strategi för det fortsatta arbetet, och vi slipar tillsammans våra argument inför slutspurten i valrörelsen.

Det arbetsmarknadspolitiska programmet och det internationella programmet skall inte enbart diskuteras om här, läggas på hyllan och sedan glömmas bort. Utan verkligt intressant blir de först när rikstingshandlingarna, dokumenten, det vi pratat om, går från ord till handling, blir till konkret verksamhet ute i klubbarna och distrikten. Programmen är, när de blir till verksamhet, vår ammunition i valrörelsen. Och så skall vi använda dem, för vi är inga som enbart diskuterar politik för vårt egna höga nöjes skull, vi är inte sådana som sitter hemma på kammaren, vi är organiserade ungdomar som har tagit ställning och som kräver vår rätt. Vi har vår målsättning klar, att skicka tillbaka borgaralliansen och deras stinkande samhällssyn till 1800- talets mörkaste vrår, där de hör hemma.

Vi har samlats här för att ladda inför valspurten, vi skall anta ett valuttalande. Uttalandet och det här rikstinget är vår krigsförklaring, det är ett löfte som vi ger till oss själva och andra. Det är med beslutsamhet och med en övertygande insikt vi bestämmer oss för att nu skall de få se på fan. Har vi delat mycket flygblad tidigare så skall det fördubblas. Vårt nitiska insändarskrivande, där Ung Vänster Dalarna förtjänar en speciell eloge, skall maximeras, vår förmåga att briljera, eftersom vi vet att vi har rätt i debatterna, skall skärpas ytterligare. Vårt förbund, vår valmaskin har rustat till strid. Vi är förbundet – tillsammans och förbundet är vår ammunition, vårt triumfkort.

Kamrater!

Idag är det exakt 115 dagar kvar till valdagen. 115 dagar av hårt och konsekvent arbete, 115 dagar av affischeringar och flygbladsutdelningar, 115 dagar av debatter, klasspressar och kampanjande. Under dom dagarna skall vi sätta skräck i högern. Vi ska se till att Fredrik Reinfeldt på valdagen sätter sin champagne i halsen när han till sitt förtret upptäcker att vanligt folk inte vill ha sänkta löner, utförsäljningar och privatiseringar. Att vi inte vill höra Lars Leijonborg förklara för oss att demokrati, det uppnår man genom bomber och människoslakt. Och när Maud Olofssons påhittade oro för oss ungdomar, hennes framtidstro som går ut på att vi skall kunna få sparken när som helst och hur som helst, med besked avvisas. Ja då kamrater, har vi gjort något stort, vi har varit avgörande i något som spelar roll för oss själva och andra. Vi har stoppat ett cementerande av systemskiftet.

Men självklart är det inte så att det bara är valdagen i sig som spelar roll. Det handlar inte bara om att stoppa en borgerlig regering utan om att deras vidriga människosyn inte skall få bli tongivande i Sverige. För att lyckas med det måste vi kunna agera samlat. Det som krävs av oss är att vi agerar enat och alltså inte att vi är eniga. Det finns en skillnad kamrater, en viktig skillnad. Vår styrka ligger inte i att vi samlar människor som tycker likadant. Vår styrka ligger i att vi tillsammans är överens om vad vi skall vara överens om och att vi sedan agerar därefter.

För när högern är stark måste vi vara starkare, vi har inga annonspengar, ledarsidor eller för den delen debattsidor i de stora tidningarna till förfogande. Vi har bara oss själva, vår organisering, vårt förbund. Förbundsstyrelsen har tidigare antagit en valprofil som lägger grunden för hur vi skall agera i den här valrörelsen. Det är en profil som går ut på att vi skall vara konkreta och utgå från och beskriva vår egen verklighet. Vi skall vara dom som sätter ord på unga människors känsla av frustration. Vi skall mitt i ballongalliansens hysteri och glättighet visa på det allvar i den situation som vi står inför. Vi angriper inte högern för att det är roligt att kasta paj, utan för att det här inte är en lek för oss. Det är inte ett trevligt sällskapsspel där det inte spelar någon roll om man förlorar.

I måndags visade Borgaralliansen junior, som Ella Bohlin ordförande för KDU lite käckt själv kallar dom, höjden av stollighet och galenskap. De åkte helt enkelt till Skåne och pryade på McDonalds för att slå ett slag mot den förstärkning av arbetsrätten som genomförts och som någon slags allmän hyllning till McDonalds som arbetsgivare. Så här uttryckte Johan Forsell sig ”Restaurangkedjan ger bra betalat och låter unga människor komma in på arbetsmarknaden. Det är dessutom en arbetsgivare som anställer utan att bry sig om efternamnen”. Vidare kan man läsa hur sydsvenskan återger den viktiga politiska händelsen ”Några av de 6794 skånska ungdomar som i april i år var utan jobb eller i arbetsmarknadsåtgärder har säkert fått jobb på McDonalds. Ordförandena för de fyra borgerliga ungdomsförbunden lärde sig därför i dag att fixa till en hamburgare, med tillbehör”. Expressens ledare kallar hamburgarturnén för en borgerlig ungdomsoffensiv. Kamrater det är glasklart hur det är ställt med Svensk media. Uppenbart är att det hela är fullständigt obegripligt. Vad har ungdomsarbetslöshet att göra med att fyra stollar lär sig att komponerar en McDonald’s meny. Nästa gång jag köper en korv på pressbyrån skall jag också skicka ett pressmeddelande, Ida grillar för stärkt arbetsrätt. Vi får se hur de går men se till att hålla utkik på ledarsidorna.

Men det viktigaste som hände under den dagen var alltså att de fyra kom fram till en alldeles egen designad hamburgare, alliansburgare med bacon och dressing, enligt Fredrick Federley, ordförande för Centerns ungdomsförbund. Det verkar också som att Johan Forsell, ordförande för MUF, vill ta åt sig äran för burgaren när han lite smått skrytsamt på sin blogg vill få det att verka som att det var hans idé från början. Det råder alltså delade meningar om vems upphovsrätten är. Okej, vi visste att de var lite smågalna redan tidigare, men att de är såhär fullständigt komplett skogstokiga förvånade en åtminstone i några sekunder till man kommer på att Borgaralliansen, numera under namnet Burgaralliansen, utgår från en helt annan verklighet än den som är vår och som vi delar med många andra.

Kamrater, även om man kan skratta åt galenskapen så sätter det här fingret på något mycket allvarligare. Hur dagens unga borgerlighet konsekvent duckar och vägrar att ta debatten om det politiska innehållet. För om de skulle ta den debatten, om de skulle sluta jamsa runt så är det uppenbart vad utgången skulle bli.

Det är just därför det här rikstinget är så viktigt. För det är i det arbetsmarknadspolitiska programmet som vi formulerar politiska krav mot det som MUF visar en så tydlig arrogans kring, det som de försöker framställa som ett utslag av godhet. Vi vet att det inte handlar om någonting annat än en ren och skär rasism som genomsyrar hela den svenska arbetsmarknaden. För inte är det väl så att invandrare får jobba som spärrvakter i tunnelbanan, som taxichaufför eller på McDonalds utav en slump. Det är unga, invandrare och kvinnor som utnyttjas allra mest på arbetsmarknaden i dag. Det är vi som får jobba under slavliknande arbetsförhållanden med springvikariat och timanställningar där vi inte vet om vi får behålla jobbet från den ena dagen till den andra. När vi sätter ord på ungdomars känsla av frustration behöver vi inte hitta på historier för vi har exemplen själva.

Kamrater, det är med stolthet som jag säger att vi nu genomför Ung Vänsters mest feministiska valrörelse någonsin. Feministiska krav genomsyrar hela vår valplattform, allt ifrån lika lön för lika arbete till 6 timmars arbetsdag. Vi utgår från unga tjejers gemensamma erfarenheter och vi tar upp kampen mot absurda skönhetsideal, kränkningar och övergrepp.
Medan vi kräver att satsningar görs på ätstörningskliniker och ungdomsmottagningar vill borgaralliansen låta privata företag göra vinst på unga tjejers ohälsa.

De vill inte ha mer av rättvisa och demokrati. Och motargumentet på allt ifrån att vi vill ha 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön, 200 000 nya jobb i den offentliga sektorn och att vi istället för miljardvinster vill ha fungerande vårdcentraler är att vi är diktaturkramare. Om någon kallar sig kommunist eller inte är enligt dom alltid en oerhört avgörande fråga, oavsett om man pratar om ökat inflytande på arbetsplatserna eller feministiskt självförsvar i skolan. Så visst är det uppenbart att begreppsdebatt inte har något annat syfte än att misstänkliggöra och ducka den verkliga politiska diskussionen. Unghögern har sällan något annat syfte än att ta fokus från konkreta politiska förslag. Ja det är inte bara hamburgerstekningen jag tänker på utan det finns otaliga andra exempel. Debatten ska istället för politik handla om hur vida det var snällt att framställa Fredrik Reinfeldt som en tecknad varulv eller inte, om Göran Persson är för trött eller för tjock för att leda landet. Att diskutera konkreta politiska förslag hör inte till borgarnas favoritsysselsättning alltså. Det är såklart inte speciellt märkligt eftersom det inte finns något egentligt stöd för deras politik. Klart att det finns ett uppenbart intresse av att fokusera debatten på Göran Perssons övervikt ifall innehållet i den politik man förespråkar enbart gynnar en liten ekonomisk elit. Vår uppgift i valrörelsen är att göra det tydligt vem som vinner på vad. När vi lyckats flytta fokus från Göran Perssons midjemått till privatiseringar och avregleringar så är utgången avgjord.

Det är en tung men konkret uppgift vi har framför oss, att få vanliga ungdomar att ta ställning och att kräva sin rätt. Vi ska tvinga högern att ta debatten om otrygga anställningar, krig och absurda skönhetsideal. När de kommer dragandes med luddiga paroller om frihet och trygghet är det vår uppgift att blottlägga och påvisa vad det innehåller. Frihet och trygghet för ett fåtal på de flestas bekostnad.

De vet högern också, därav alla fåniga utspel och kampanjer utan innehåll.

Så kamrater, medan borgarungdomarna lallar runt och steker hamburgare så fortsätter vi kampen för socialism och människovärde. Och härmed förklarar jag Ung Vänsters Riksting 2006 för öppnat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Länk till din partiförening
Arkiv