L.Bäckström talade i budgetdebatten!

-Varför vill den moderat ledda alliansen att Sverige skall byta till en engelsk modell när vi har en svensk- nordisk modell som i en internationell jämförelse fungerar bättre än alternativen?

Mitt tal i budgetdebatten den 23 november
Idag hölls budgetdebatt i riksdagen. I mitt tal lyfte bland annat fram en hård kritik av borgarna men dom tog inte ens replik.
Jag publicerar underlaget till mitt tal i sin helhet.

****
— talman, vi har nu hört fyra politiker attackera och debattera mot en socialdemokrat. Men fyra mot en är inte rättvist och vi i vänstern gillar rättvisa, så det är tid att försöka jämna ut oddsen, dags att recensera recensenterna.

Allt som dom borgerliga partierna vill är inte dåligt. Men alla förslag har ett pris och priset för deras förslag är för högt, priset är stora nedskärningar i vår gemensamma välfärd. Och när det gäller budgetar gäller principen, allt eller inget. Så det är inte möjligt att säga nej till alla dåliga förslag och ja till dom bra som kan finnas, budgetar är helhetspaket som man måste ta eller förkasta i dess helhet.

Moderaterna med vänner vill gynna jobben med sänkt skatt och det är nog sant att sänkt skatt kan gynna jobben. Uppenbarligen så tror också vi i majoriteten det, för vi har sänkt skatten rejält på arbete under de gånga åren, och vi har sänkt skatten för företag på kapitalinkomster, och slopat arvs och gåvoskatten. Men vi tror inte så mycket på sänkt skatt som en säker väg till jobb att vi är beredda att finansiera skattesänkningar genom att skära i den generella välfärden.

Men moderaterna och deras allians tycks mena att skattesänkningar alltid är så bra, att det alltid är värt att skära i välfärden för att finansiera skattesänkningen. Det är en uppfattning som mera liknar ideologisk tro än rationella överväganden.

Varje år pågår en tävlan inom borgerligheten om vem som skall föreslå mest när det gäller skattesänkningar och inkomstminskningar för offentlig sektor. I år ser listan för kommande tre år ut så här, 1:a moderaterna med 88,8 miljarder, 2:a folkpartiet med 82,6, 3:a kd med 67,3 och 4:a centern med 35,1 miljarder. Ja det ryms 2 centerpartier i moderaternas ram. Ryktet att moderaterna släppt sina ambitioner tycks vara överdrivna. Alla i oppositionen talar också gärna om den här listan, en lista som är som en slags politisk stormarknad, med något för de flesta.

Men det finns en annan lista också, en lista som inget borgerligt parti vill tala så mycket om. Listan på besparingarna som skall finansiera alla dessa skattesänkningar. Och placeringarna på den är desamma men siffrorna är ännu större, moderaterna 110 miljarder, folkpartiet 100,5 miljarder, kd 88,3 och så centern med 52,5 miljarder.

Det är klart att deras sparprogram skiljer sig när siffrorna skiljer sig så mycket men de är också överens om mycket. Alla fyra är eniga om tre saker. Försämringar i A-kassan, sjukförsäkringen och en dramatiskt höjd bilförsäkring för alla. Alla utom centern är dessutom överens om att minska satsningarna på miljöanslagen och moderaterna och centern är dessutom överens om att spara på biståndet till fattiga länder.

— talman det är inte svårt att säga nej till deras alternativ, det är ett alternativ som säger att Sverige måste skära i välfärden för att klara jobben, att Sverige måste välja jobb eller välfärd. Vi i vänstern säger nej till det valet. Vi säger att Sverige skall klara både och.

Och det kan vi klara. Vi har redan visat att det är möjligt. Den svenska modellen och det röd-gröna samarbetet har klarat sig långt bättre än andra länder i Europa. EU:s finansministrar fick på ett möte i september ta del av en rapport beställd av det engelska ordförandeskapet från professor Sapir, på Bruegel institutet. Rapporten konstaterade att det fanns fyra modeller i Europa, medelhavs- modellen gav lite tillväxt och lite jämlikhet, Rhenmodellen gav hög trygghet men låg tillväxt, Anglomodellen god tillväxt men låg jämlikhet, och så en nordisk modell- en svensk modell med både hög tillväxt och små klyftor. Rapporten rekommenderade i praktiken att alla länder i hela Europa skulle välja någon av de två modeller som gav bättre tillväxt.

Ja men varför vill den moderat ledda alliansen att Sverige skall byta till en engelsk modell när vi har en svensk- nordisk modell som i en internationell jämförelse fungerar bättre än alternativen? En modell som vi därför bör behålla men som vi självklart skall förbättra.

För när vi i vänstern konstaterar att den svenska modellen är bättre än både Bush och Blairs alternativ påstår vi inte att Sverige är perfekt. Vi vet att många far illa i Sverige, att vi behöver göra mycket mer för att minska klyftorna mellan klasser, kön, och regioner. Vi vill sätta förorterna i centrum för en politik som öppnar arbetsmarknaden för alla oavsett etnisk härkomst.

Vi lovar inte allt åt alla. Vi ställer inte ut några löften om att skaffa 200 000 nya offentliga jobb till 2010. Men vi vågar ställa upp både mål och visioner för vårt arbete. Och vi kommer att slåss för fler jobb både i skolan, vården och äldreomsorgerna. Vi kommer att arbeta för en arbetstidsreform som ger möjlighet att fördela arbetet jämnare på alla de som vill arbeta och fördela både betalt och obetalt arbete jämnare mellan kvinnor och män. Vi kommer att fortsätta arbeta för att få bort lönegapet mellan kvinnor och män.

Vi står för att vi är socialister, men det innebär inte att vi vill eller tror att riksdagen bör eller ens kan förstatliga företag som Volvo, Ericsson eller ABB för att trygga jobben. Det trodde vi nog en gång på 70-talet när vi sa förstatliga Wallenbergimperiet, men den tron har vi lämnat.

Idag tar vi som moderna socialister upp kampen mot en allt mer global kapitalism. Vi lyfter fram vikten av att kunna använda både lagar och statliga företag som motmakter där marknader fungerar dåligt. Elpriserna och elbolagens vinster eller järnvägstrafiken är bara två tydliga exempel där alla kan se att marknaden inte är lösningen på alla problem. Och vi säger att löntagarnas gemensamma pengar t.ex. i AP fonderna också måste kunna användas som motmakt mot globala spekulanter och för at kunna stärka jobben i Sverige.

Och vi har en politik för fler företag och fler jobb som finansieras direkt på marknaderna. Det är inte v som står i vägen, det är vänsterpartiet som driver på. Vi driver på både när det gäller skatteregler, regelförenklingar och en aktiv näringspolitik. En politik där närings- och miljöpolitik förenas. Samlade satsningar på miljöanpassade fordon som biogasbilar och statliga anslag för klimatinvesteringar är bara ett exempel.

Det finns en stark bas att bygga från. Börsbolagens visar upp rekordvinster, 2004 delade börsbolagen ut ca 70 miljarder i vinst. I år lär utdelningen ligga på ca 90 miljarder kronor, och för 2006 pekar prognoser på 110 miljarder kronor i utdelning. Vissa bedömare talar till och med om 170 miljarder kronor i utdelningar och återköp till ägarna från de svenska börsbolagen under 2006.

Och då är det svårt att förstå borgarnas ständiga svartmålningar av näringsklimatet i Sverige.
Då vore det vettigare att föra en diskussion om pengarna fördelas rätt. Regeringen och riksdag måste lyssna på förslag och krav från företagens sida. Men börsbolagen och svenskt näringsliv kan inte bara fungera som en kravmaskin. Det är dags för regeringen att också ta upp en diskussion med företrädare för näringsliv och löntagare om hur vinsterna används och hur fördelning görs mellan utdelningar och investeringar. När kommer Nuder eller Östros att börja ta i den frågan?
Samtidigt måste vi göra mer för att stärka de mindre företagen. Det är farligt med fler och fler småföretag som är beroende av en enda storkund, ett börsbolag som ständigt begär lägre priser av sina underleverantörer. Det handlar helt enkelt om att öka efterfrågan på jobb och då måste vi öka efterfrågan på de mindre företagens varor och tjänster också utanför Sveriges gränser. Därför måste vi hjälpa dem att bli stora på exportmarknaderna.

Vi måste hjälpa dem att komma närmare forskning och produktutveckling. I budgeten har vi drivit fram en nysatsning på 200 miljoner kronor per år för forskning i mindre företag. Det är en bra satsning men vi skall samtidigt inse att 200 miljoner kronor det inte är mer än vad som betalas ut i a-kassa under ett år i en kommun som Falun. Så visst har vi anledning att göra mer.

Så till sist. Det här är den sista budgetdebatten för den här mandatperioden. Det är snart dags för ”all in” och valet 2006. Det är dags för alla partier att redovisa hela sin politik inte bara ”gobitarna”. Jag tycker att vi i vänstern gjort det, den röd- gröna budgeten är tydlig och har recenserats på alla ledder. Men är det inte dags att också ge möjlighet för alla att också recensera recensenterna.

Så jag uppmanar er i oppositionen att lägga korten på bordet. Väljarna vill ha svar. Ni kan inte passa hur länge som helst. Så redovisa i denna debatt hur ni skall spara in alla dessa miljarder kronor. Och tala om vad det innebär för fördelningen mellan socialgrupper och mellan kvinnor och män?

Jag har gjort min bedömning, därför yrkar jag bifall till utskottets betänkande och avslag på reservationerna. Men redovisa nu också era besparingar och låt sedan väljarna döma.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Länk till din partiförening
Arkiv