L.Bäckström om val-06 och vänstersocialist

I den en krönikan försöker jag berätta varför jag kallar mig och ser mig själv som vänstersocialist och i den andra krönikan försöker jag ta upp några punkter som jag tror att vi bör tänka på inför kommande valrörelse.

Med vänlig hälsning, Lars Bäckström.

I den en krönikan försöker jag berätta varför jag kallar mig och ser mig själv som vänstersocialist och i den andra krönikan försöker jag ta upp några punkter som jag tror att vi bör tänka på inför kommande valrörelse.

Med vänlig hälsning, Lars Bäckström.

Om mindre än ett år går Sverige till val. Opinionssiffror är just nu till borgarnas fördel, varför? Jag tror att det kan bero på att många väljare upplever att det är borgarna som står för framtidsidéerna när det gäller arbete och åtgärder mot fusk och mygel. Och några kanske tror att moderaterna går mot mitten när de t.ex. slutat att föreslå minde pengar till kommunerna. Att alliansen samtidigt försöker dölja sina besparingar för sjuka och arbetslösa och sina svarta budgethål är en annan sak.

Många väljare tycker kanske också att socialdemokraterna verkar trötta och det är många som mera förknippar regeringssidan med pampar och mygel än med förnyelse och visioner. Men då borde väl många besvikna gå till oss i vänstern. Men det sker inte, varför?

Jag tror att alla tror på vår vilja att dela mera och rättvisare. Jag tror att alla vet att vi vill satsa mer på gemensam välfärd än andra partier. Men jag tror också att många misstror vår förmåga att finansiera våra förslag och vår förmåga att kunna driva en politik som gör att det också blir mer att dela på.

Därför menar jag att vänsterpartiet i valet 2006 måste visa väljarna att vi har politik och förslag:
1. Både för en stärkt gemensam välfärd och för fler i arbete.
2. Både för fler jobb och fler arbetade timmar som finansieras genom skatter och fler jobb och arbetade timmar som betalas på marknaden.
3. Förslag för en verklig miljöomställning för att naturen kräver det och för att en miljödriven utveckling också är ett bra spår för fler jobb.
4. Förslag som finansieras genom skatter och fler i arbete, men aldrig med löften och lån som skall betalas av kommande generationer.
5. Förslag som visar att vi alltid sätter jobben främst men som också visar att vi förstår att inflation och dyrtid alltid slår hårdast mot dom som har minst.
6. Förslag för en uthållig tillväxt genom framtidsinriktad forskning och samverkan mellan offentlig sektor och näringsliv, för fler och växande företag.
7. Förslag som ökar löntagarnas makt i arbetslivet både i den privata och den offentliga sektorn.
8. Förslag för en arbetstidsreform som öppnar arbetslivet för fler, med rätt till heltid, där produktivitetsvinster kan omsättas i kortare arbetstid och ökad makt för var och en över sin arbetstid.
9. Förslag som ökar den enskilde individens valfrihet men som inser att verklig valfrihet för alla kräver ekonomisk utjämning och solidarisk omfördelning
10. Feministiska förslag som ökar jämställdheten mellan kvinnor och män och som därmed långsiktigt gynnar både kvinnor och män
11. En politik som slår vakt om vår nationella identitet, men som vågar bejaka etnisk och kulturell mångfald och ser varje människa som en tillgång
12. En politik som ser de globala utmaningarna men också de globala möjligheterna både när det gäller arbete, miljö och rättvisa.
13. En politik där vi är fortsatt EU kritiska men också förmår använda EU för att stärka löntagare, konsumenter och miljöintressena
14. En politik för fred och internationell rätt där FN är ett värn både mot stormaktsvälde och nationella diktaturer.
15. En politik där vi på alla plan verkar för ökad demokrati och dialog, och där vårt eget parti ger en bild av hur vi vill forma demokratin på andra områden.
16. Ett alternativ där vi förenar realism med radikala visioner, både om socialism, feminism, ekologi och internationell rättvisa.

Vänstersocialist- ja visst.

Jag säger att jag är vänstersocialist. För mig står begreppet vänster för varje människas rätt till frihet i tanke och handling. Socialism är för mig målet att bredda makten över kapitalet till hela folket och för insikten att de som inte äger mycket måste sluta sig samman i kollektiv för att hävda sin rätt.

Så för mig är inte vänster och socialism två ord för samma sak. Historien visar tyvärr också att det finns många socialistiska och kommunistiska diktaturer som förtryckt sina medborgare och några sådana diktaturer består fortfarande.

Det går också att vara vänster utan att vara socialist. I Danmark och Norge finns t.ex. partier som har ordet vänster i sitt namn men som är borgerliga. I Danmark finns Venstre och Radikale Venstre och i Norge finns ett parti som heter Venstre. Och en förening i Sverige för tidningar som står Folkpartiet nära heter ”Svensk vänsterpress”. I Danmark heter också det parti som mest liknar vänsterpartiet helt följdriktigt inte vänsterpartiet utan Socialistiske Folkeparti- SF.

Begreppet vänster går tillbaka till den franska revolutionen 1798. Det var en revolution mot staten, en stat där kungen sa – staten det är jag. Det var en revolution för den enskilde individens fri- och rättigheter. De som ville gå snabbast fram i omvandlingen satt till vänster i nationalförsamlingen och de konservativa som ville förändra så lite som möjligt satt till höger.

När arbetarrörelsen formades i slutet av 1800-talet möttes de socialdemokratiska partierna och fackföreningarna av hårt motstånd. En kamp som gjorde att både fack och parti hårt betonade kollektivet, vikten av att hålla ihop mot en stark yttre fiende. Det var en strid där arbetarrörelsen kämpade för allmän rösträtt och fackliga rättigheter mot kapitalet och de konservativa. I den striden fick arbetarrörelsen stöd av partier till vänster dvs. liberalerna. Så det blev också en strid mellan vänster och höger.

När sedan Lenin uppmanade sina anhängare att bilda revolutionära kommunistiska partier så skapades ännu mer centralstyrda partier. Kommunisterna talade om demokratisk centralism och socialism genom ledaren och staten. I den meningen stod kommunisterna till höger om den franska revolutionens individuella frihetsideal.

I Sverige sökte sig de mest radikala socialisterna ofta till kommunisterna, men dit sökte sig också många som tyckte att socialdemokraterna var för toppstyrda. Men de flesta i Sverige valde socialdemokraterna för att de slog vakt om den parlamentariska demokratin och klarade att driva igenom löpande förbättringar. Folkhemsmodellen var helt enkelt mer attraktiv än Stalins diktatur och planekonomi.

I början av 60-talet växte det dock fram en ny vänster. En vänster som lite förenklat krävde mer socialism men också mer individuell frihet. Det svenska kommunistpartiet öppnade sig för den nya vänstern och bytte 1967 namn till Vänsterpartiet Kommunisterna, och sedan 1990 heter partiet Vänsterpartiet.

Det är när vi förmår att utveckla dessa två sidor ur vår historia, kampen för friheten och socialismen, som vi bäst kan möta framtiden. Därför säger jag, vänstersocialist javisst.

Lars Bäckström.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Länk till din partiförening
Arkiv