Tobinskatten åter aktuell

Sveriges riksdag kommer onsdagen den 27 april, att behandla motioner som föreslår att riksdagen skall uttala sig för införandet av en s.k. Tobinskatt, en skatt på internationella valutatransaktioner och att regeringen i olika internationella sammanhang skall verka för införandet av en sådan skatt. Ännu en gång föreslår en utskottsmajoritet att riksdagen skall avslå dessa motioner. Det är något som vi beklagar. Det skriver Lars Bäckström, riksdagsledamot för vänsterpartiet i Bohuslän tillsammans med Yvonne Ruwadia (mp) och Sven Elander, Attac

Mycket har dock hunnit hända sedan Tobinskatten för första gången behandlades i riksdagen. Förslaget till avgift på valutatransaktioner har utvecklats och förfinats. Internationellt diskuteras nu globala skatter på högsta politiska nivå.

Frankrikes president Jacques Chirac och hans Brasilianske kollega Luis Ignacio Lula da Silva ställde sig förra sommaren i ett gemensamt utspel bakom den globala rättviserörelsens krav på införandet av globala skatter. Vid det ekonomiska världsforumet i Davos tidigare i vintras presenterade den brittiske premiärministern Tony Blair ett omfattande program för skuldavskrivningar och ekonomiskt stöd till de afrikanska länderna. Chirac föreslog att detta skulle finansieras med hjälp av globala skatter, bl a på valutatransaktioner, och tysklands Gerhard Schröder var inte sen att ansluta sig till alliansen.

Belgiens parlament tog förra året – som första land i Europa – beslut om att stödja en skatt på valutatransaktioner förutsatt att den genomförs internationellt. Det vore pinsamt om Sverige i längden inte vågade ansluta sig till de länder som kommit med konkreta förslag om hur vi kan finansiera kampen mot världsfattigdomen och den globala HIV-epidemin.

Idén om global beskattning betraktas inte längre som orealistiskt, snarare menar många att det är orealistiskt att tala om fattigdomsbekämpning utan någon form av global skatt. Detta faktum understryks ytterligare av den oväntade men gryende alliansen mellan IMF och Världsbanken å ena sidan och den breda majoriteten av den globala rättviserörelsen å andra sidan som i den här frågan strävar mot samma mål.

Men också i Sverige växer stödet för införandet av en avgift på valutatransaktioner. Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Attac arbetar idag sida vid sida för införandet av en sådan avgift. Tidigare i vintras nåddes vi också av det glädjande beskedet att regeringen är på väg att svänga i frågan. Under en debatt den 25 februari uttalade biståndsminister Carin Jämtin sitt stöd för olika typer av global beskattning, som ett exempel nämnde hon en skatt på flygbränsle. På lite längre sikt sade hon sig också tro på en skatt på valutatransaktioner.

Det finns flera argument för införandet av en Tobinskatt. 1977 uppgick valutahandeln till 4 600 miljarder US-dollar. 20 år senare var den siffran uppe i 373 000 miljarder US-dollar. Över 80 % av dessa transaktioner har en omloppstid på mindre än sju dagar. Denna gigantiska spekulation med valutor skapar fluktuationer på valutamarknaden. Dessa svängningar påverkar alla delar av ekonomin. I extremfallen kan svängningar bli så stora de leder till valutakriser, som i Sydostasien under slutet av 90-talet. En kanske ännu viktigare aspekt är att det nuvarande systemet begränsar det demokratiska manöverutrymmet kring finanspolitiken. Våra folkvalda politiker tvingas anpassa sig efter marknadens intresse.

Nobelpristagaren James Tobin föreslog redan 1972 att det skulle införas en transaktionskatt på valutahandel. Tanken var att bromsa farten i spekulationerna genom att, så att säga, kasta lite grus i maskineriet och därmed ge mer tid för eftertanke i staternas, företagens och individernas planering. En avgift på valutatransaktioner skulle automatiskt missgynna kortsiktiga och spekulativa placeringar, medan turism och mer långsiktiga placeringar i företag och vanlig varuhandel bara skulle påverkas marginellt.

Tobins förslag har utvecklats och idag finns flera konkreta förslag på hur en skatt skulle kunna implementeras. Den tyske ekonomen Paul Berndh Spahn föreslår en skatt med två växlar. En första växel med en låg procentsats (runt 0.01%) och en andra växel som fungerar som en nödbroms när växelkursen rör sig utanför ett visst spann. Denna tvåväxlade lösning skulle kunna verka både stabiliserande och utjämnande.

IMF och Världsbanken har sedan en tid konstaterat att det saknas pengar för att uppnå millenniemålen, och i en ny FN-rapport av ekonomen Jeffrey Sachs menar man att det krävs en fördubbling av biståndet. Med en låg avgift på valutatransaktioner, 0.01%, skulle man kunna generera uppemot 30 miljarder US-dollar årligen, utan att påverka valutamarknaden negativt. Även på den lägre nivå som föreslås av Spahn skulle införandet kunna möjliggöra en mycket väsentlig ökning av biståndet som idag uppgår till ca 50 miljarder US-dollar.

Att regeringen tycks inta en mindre negativ hållning till en skatt på valutatransaktioner är glädjande. Trots detta håller, tycks en majoritet i riksdagen fortfarande vilja hålla dörren stängd.

I utskottsbetänkandet hänvisar man till de gamla argumenten om att Tobinskatten inte skulle uppnå önskad effekt. Dessutom menar man att det är meningslöst att arbeta för Tobinskatten då den kräver internationell enighet. Majoriteten bortser alltså helt ifrån det faktum att det idag finns långt mer utvecklade och förfinade förslag på hur Tobinskatten skulle kunna uppnå önskad effekt, och att det dessutom finns en växande internationell politisk enighet i frågan.

Den svenska regeringen har höga ambitioner när det gäller fattigdomsbekämpning. Sveriges utvecklingspolitik ska genomsyras av ett rättighetsperspektiv och de fattigas perspektiv. Vi ser arbetet för en Tobinskatt som ett av medlen för ett ökat politiskt handlingsutrymme och större resurser till global fattigdomsbekämpning. Vi anser att det är hög tid för riksdagens ledamöter att börja stödja de förslag som nu finns för att finansiera människors rätt till mat och skolgång. Vi hoppas att riksdagen inte återigen väljer att ansluta sig till den skara som inte tror att en annan värld är möjlig.

Vi tror att det är möjligt att halvera fattigdomen till år 2015, men då krävs både mod och vilja att ta itu med de globala orättvisor som idag omöjliggör en rättvis och hållbar utveckling. Vi hoppas att riksdagens ledamöter vågar tro på politikens makt – för frågan om globala skatter handlar framförallt om politisk vilja, inte om teknikaliteter.

Sven Elander, ledamot av Attac Sveriges Gemensamma Arbetsgrupp
Lars Bäckström, Riksdagsledamot (v)
Yvonne Ruwaida, Riksdagsledamot (mp)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Länk till din partiförening
Arkiv